Direkt efter mitt uppträdande i "Nygammalt" kom det fram en skivproducent och undrade om jag ville spela in ett album. På den tiden var inte musiker något som ungdomar drömde om att bli. Ordet kändis var knappt etablerat i unga kretsar. Jag tänkte vare sig på karriär eller kändisskap när jag svarade ja. Jag vet faktiskt inte vad jag tänkte på.
Vi spelade in under två dagar, mixade den tredje. Inga klipp, jag spelade om och om igen tills det var felfritt. Jag blev underbarnförklarad av musikkritikerkåren, folkmusikrecensenterna däremot, kritiserade mig för den lila bakgrunden och avsaknaden av folkdräkt. Att jag inte såg ut som jag skulle blev jag snabbt varse. Det var till att välja att gå in i skaran av näbbstövlar och palestinasjalar eller att vara sig själv.

Jag valde det senare alternativet, utan någon annan värdering än att det varar längst.

”Landets genom tidernas yngsta riksspelman
har gjort en utomordentligt lyckad debut”.
Expressen  

 

 

Som nybliven riksspelman upptäckte jag till min glädje att det fanns fler riksspelmän i UpplandsVäsby, bland andra Lars Erik Jansson.
När producenten Jan Löfgren föreslog att vi skulle "dokumentera" Lars-Erik, så var det bara att börja välja och vraka i hans enormt fina låtskatt.

 

Börjar så smått att utveckla ett sound genom kombinationen av nyckelharpa och moderna instrument. Utvecklar idéerna till fullo på maxisingeln "Skänklåt till Johannes" som blir en av de 20 mest spelade låtarna i Riksradion samma år, hamnar femma på Svensktoppen och toppar instrumentaltoppen.

 
Det här albumet tycker jag väldigt mycket om. Ett riktigt livealbum. Vi träffades ett gäng i studion och så spelade vi.
Arrangemang föddes i stunden och alltihop präglades av en väldig spelmansglädje. 

 

1986 Spelar in albumet "Hyllning till livet"

Får lysande kritik och blir nominerad till Grammis i folkmusikklassen.
Efter framgången med maxisingeln "Skänklåt till Johannes" tyckte radioproducenten Lars Gurell att jag skulle ta steget ut med ett fullängdsalbum. Jag tog kontakt med Örjan Englund på Eagle Records och spelade upp lite låtar jag hade. Uttryckte mitt önskemål att fortsätta utveckla mitt koncept och spela in mina egna kompositioner. Örjan nappade och skrev kontrakt. Jag födde Johannes och gick efter det in i studion med Johannes utanför i vagn. När han var 7 veckor talade jag i en radiointervju medan jag ammade honom. Agneta Askelöf, radiojournalisten förklarade leende för radiolyssnarna var det var för ”slörpande” i bakgrunden. Kritiken över albumet var översvallande.

 

Jag spelar solo i en tv-show som har 80 miljoner tittare.En melodi jag tillägnat min dåvarande man och säger hans efternamn på engelska, varpå programledaren tittar konstigt på mig. Björn heter Stove i efternamn och många i USA undrade nog vad den där konstiga svenskan spelade på för märkligt instrument…och till en spis! Bakom scenen skrattade Lena Willemark så högt och länge att jag höll på att spela fel.

"Vår moderna huldra heter Åsa Jinder.
Med sina sköna melodier och sin rådjursblick
kan hon visst tänkas förvirra en och annan
karl med hjälp av sin nyckelharpa"
Gunnar Lindgren NorrbottensKuriren

 

 

1988 Spelar in "Stilla ro och nära"

Även detta album får lysande kritik. Blir för andra året i rad nominerad till Grammis i folkmusikklassen. Avslutar året med att spela solo på Nobelfestens direktsändning inför 60 miljoner tittare.

 

Örjan och jag började tro att det där med att föda barn och ge ut skivor, i samma veva, var min grej. Johannes kom till "Hyllning till livet". Han var 8 veckor då jag gjorde promotionturné. Josefin var nyfödd då "Stilla ro och nära" kom. Båda dessa album var succéer. Livet som musiker och mamma, utan mammaledigt var…roligt och spännande. Min kreativitet prövades på fler sätt än det musikaliska. Jag minns att jag fick ”tillverka” veck av säkerhetsnålar på en mycket vacker blus, då vi gjorde ett teveprogram, för att dölja bröstmjölksfläckar.

 

Blir för tredje året i rad nominerad till Grammis i folkmusikklassen och vinner den!

Juryns motivering:
"En fin musiker med märkbar
kärlek till sitt instrument och till folkmusiken"

Min mamma dog mycket plötsligt och oväntat och jag var hemma under stora delar av skivinspelningen. Slutförde ändå arbetet och tillägnade henne albumet.
När programledarna för grammisgalan ropade upp mitt namn blev jag själaglad och samtidigt sorgsen för att mamma inte fick uppleva det. Hon hade varit stolt.